Baise Outdoor Quest Racerapport del 1 av Tobias
Resan dit är halva racet. Det är så vi multisportare brukar uttrycka oss, Kina var inget undantag! Efter en väldigt smärtfri resa hela vägen från Karlstad-Arlanda-Frankfurt-Peking till Nanning i södra Kina var det då dags för den fruktade bussresan som skulle ta oss 6 timmar upp i bergen enligt arrangörerna. Det började bra på motorväg med lite trafik på kvällen när mörkret lagt sig. Efter 3,5-4 timmar stannar busschaffisen strax utanför Baise och vi förstår snabbt att han måste byta och en annan chaufför ska ta vid. Men efter ett tag berättar våra volontärer att chauffören inte tänker köra på bergsvägarna under natten, det var tydligen för farligt. Så istället får vi sova på hotell i Baise för att sedan ha runt 5-6 timmar i buss ytterligare till Leye, hippsvipps så var de där 6 timmarna från början uppe i nästan 10 timmars färd, ingen jublade av de fyra lagen i bussen. Vi visste alla det skulle betyda vi kom tight inpå tävlingsmötet, gearcheck och få mindre tid till att packa TA (transitionarea)-boxar. Efter en ok natts sömn i stenhårda sängar, som det är överallt i Kina, på ett halvschabbigt hotell åkte vi vidare. Efter några timmar var det totalt stopp, det hade skett en olycka strax framför oss där en mindre lastbil kört in i sidan på en personbil. Så nu stod polisen och mätte alla möjliga mätbara saker med måttband och noterade i sitt block.
Här fick jag och Rickard bekanta oss med att vi västerlänningar är ovanliga i de här trakterna. Ut ur ett fordon kliver en kille och vill ta en groupie med oss, konstig känsla men det var lika bra att vänja sig, det var inte sista gången den här resan. Det dröjde sedan en dryg timme innan vi kunde åka vidare och anlända till Leye där första etappen skulle utgå ifrån.
Tid var något vi fick ont om de första dygnen och det var tight redan efter vi ankommit till Leye. På schemat stod tävlingsmöte, gearcheck, äta mat, packa upp och montera cyklar. Sedan skulle alla TA-boxar packas och lämnas in. Vi fick inte riktigt den tiden vi önskat att lägga på att planera även för etapp 3 och 4 som kom längre fram. Utan här packade vi bara för de två första etapperna. Sent till sängs och upp tidigt, runt 6 timmars sömn. Invigningen var precis så häftig som man föreställt sig, ett stort kinesiskt torg med en jättescen. Vi fick gå in till trummor och blåshorn samt kinesiska drakar vid sidan om oss.
Det hela avslutades med konfettiregn, regn var också något vi fick en skvätt av precis innan start. Det skulle göra det snorhalt ungefär halva första dagen som inleddes med rogaining på 3 kontroller som vi bara behövde skicka en person till varje kontroll för att ta. Vår unge herre i laget fick kontrollen på toppen av berget dit alla lag skickade sina vassaste löpare. Tillbaka kom i stort sett alla kinesiska lag först, -De sprang med livet som insats nedför berget sa Rickard efteråt. Vi växlade ändå ut i mitten av fältet någonstans bland de 19 internationella och 6 kinesiska lagen. Ett högoktanigt startfält med idel bra lag och vi räknade nästan ihop 10 av lagen som topp 10 på ett eventuellt VM, då saknades ändå de största favoriterna Team New Zeeland. Där delar av laget satsar på Xterra och Ironman just nu. Nå vidare till tävlingen, det skulle avverkas 25 kilometer trailrun innan 41 km cykling och 32 kilometer kajak. Låter inte så vansinnigt långt men då ska det sägas att landskapet kring Leye inte är platt någonstans förutom på sjöarna:)
Beräknad tid skulle vara 180 minuter, snabbaste lag var Team Thule som gjorde den på 190 minuter. På bilden ovan har vi precis gått ut på den 25 kilometer långa löpningen. Det var en häftig trekk med massa höjdmeter dock såphala stigar eftersom de var steniga och med ett lager fukt.
Vi la oss rejält på ribban under ”att chansa”, skulle ju ändå hålla på tre dagar till och att då trilla för att slå sig så tidigt i tävlingen var ingen sugen på. 50 minuter efter Thule på sträckan till slut vilket blev ganska mycket.
Häftigaste upplevelsen var när vi sprang 1,5 kilometer genom en grotta med pannlamporna och följde de rött blinkande ljusen som arrangörerna placerat ut. Det blev trängre och trängre men mot slutet av grottan visade sig en jätteöppning med ljus och grönska i fantastiska färger, något som fastnade på film och vi kommer visa senare för er.
Väl ut på nästa sträcka 41 km MTB så låg vi bland annat före världsettorna på rankingen Team Columbia Vidaraid som vi passerade efter att en av deras lagmedlemmar vurpat i en utförslöpning. Den här cyklingen visade sig efter hela tävlingen vara den ”lättaste”. För det tog oss bara tre timmar och två minuter att genomföra. Den tuffaste delen var dock två kilometer med bära av cykeln, det var också den jobbigaste tiden för mig personligen sett över hela tävlingen. Jag drog en hel del på den långa löpningen i snodd och även på cyklingen vilket bidrog till en belastning på min rygg, något den helt plötsligt totalstrejkade mot när vi skulle gå med cyklarna. Olof fick ta min ryggsäck och jag började mata i mig Saltsticks (läs mer här), de blev också min räddning. För efter cyklingen väntade hela fyra timmar i kajaker, något jag bävade för redan innan min rygg havererade likt Titanic.
Det är ju synd och säga min rygg blev helt bra, men den var tillräcklig för att föra oss framåt sicksackandes bland de kinesiska fiskemännens odlingar på den hårt vattenreglerade sjön. Vattennivån såg ut att ligga 10-15 meter under det normala och landskapet var ganska ogästvänligt och kargt, enda gången under dessa dagar vi skulle se terräng som inte var lika fager som den resterande vi tog oss runt i. Mörkret började falla och Rickard bombade på i båten tillsammans med Pernilla, de fick snodda mig och Olof eftersom jag inte kunde spjärna emot med benen på grund av klassisk syltrygg, så mycket kraft försvann där. När vi paddlat dryga timmen mötte vi Thule, Martin hojtade att de paddlat 30 minuter från kontrollen. Vi blev väldigt glada av de rapporterna då vi då visste vi hade runt 12 lag emellan oss och Thule men då inom en timme. Men den glädjetiden visade sig vara helt fel. Det tog istället över 50 minuter att paddla till kontrollen och därmed var sträckan också 32 kilometer totalt och de där fyra timmarna vi kalkylerat med stämde ganska bra. När mörkret föll blev det svårnavigerat på sjön för att undvika fiskeodlingarna, men vi lyckades undgå att köra fast i återvändsgränder. När vi stämplade in för etapp 1 så gjorde vi det som 14:e lag med inte allt för lång tid upp till prispengsplats som gick vid 12:e. Efter vid tvättat av oss och packat några av boxarna för etapp 2 så avnjöt vi en cirka 3 timmar lång sömn i våra tält på betongunderlag. Jag var inte den enda som inte så bra! Klockan 04.00 plinga klockan och strax efter 05.00 fick vi gå ut i en jaktstart där det var runt minuten mellan lagen i den ordningen vi hade kommit in på etapp 1. Här tar Pernilla vid och berättar vidare om Baise Outdoor Quest.
/Tobias
