Del 4: Sömncykling, short course, skrämning och superfin mountainbikeorientering
Skribent: Evelina Larsson. Sträcka 8, 9 och 10: Rejält avkortad cykling.
Bakom den byggnaden är TA2! Säger Tobias. Yes! Äntligen cykel! Försök öka lite till nu Evelina, säger jag till mig själv. Vi kommer in i hangaren där våra cyklar väntar. Jag blir så glad att se min cykel att det nästan tåras i ögonen för någon sekund.
Hörde jag röster från lag bakom? Puh! Det var ett duo-lag från Kolmården. Fokusera nu, på med torra kläder, tävlingsväst på, ryggsäck, alla klara? Då kör vi.
Vi får en avkortad cykelsträcka eftersom det tagit så mycket längre tid för alla lag än tävlingsledningen räknat på, vi blir inte missnöjda för det (den hade blivit galet lång). Sweco har fått samma avkortning och den riktiga cykelsträckan skulle annars ta nio timmar, om inte mer. Då hade inget lag hunnit till prisutdelningen/middagen klockan 18.
Jag kommer upp på cykeln, vi hinner köra ett tag. Jag har alldeles för mycket på överkroppen, jag blir varm och komig försöker spärra upp ögonen för att inte somna. Måste få i mig energi, Blir så irriterad på mig själv, håll ihop det här nu, trycker i mig en pirog och en gel, kommer in på en stig och vaknar till lite. Tjatar på kroppen att hålla sig vaken!
Jag vill såklart bli snoddad men så fort jag sätter snodden på styret går pulsen ned och jag blir vinglig på cykeln igen och nästan somnar. Försöker räkna alla fåglar jag ser, blomsorter, spärrar upp ögonen och låter vinden hålla mig vaken. Peter kör matte med mig. Jag suger verkligen på matte redan från början och det var definitivt inte bättre i det här tillståndet men det hjälper. Kontroll! Stämpla! Av med vindjacka och buff, frysa funkar alltid. Evelina du får sjunga, säger Tobias. Jag sätter i högsta stämman på "farsan jag vill ha en synt" och babblarna. Hjärnan kvicknar till av mina skrälla stämmor, kan tänka mig det var en upplevelse för resten av laget.
Det blir stig en stund och jag måste fokusera. Blir pigg och tröttheten är som bortblåst, skönt tänker jag! Trampa på, fyll på med energi, bra jobbat Tobias, Peter och Olof!
Vi kommer ut på landsväg igen och koman kommer tillbaka, nej!, energi, gels, funkar inte.. Böööh! Tobias skrämmer mig! Jag blinkar till, Jag vänder mig om och tittar efter Olof, ser honom inte. Tittar framåt, Böööh! Jädrar han var på andra sidan! Skrämmandet gör att jag vaknar till lite. Får ett tuggummi och börjar tugga som bara den, lägger mig först i klungan, tävlingsdjävulen åker på och jag spärrar upp ögonen och låter benen gå lös, tryck, dra, tryck, dra! Jag vet själv inte vad som händer men vi kör fort och jag känner ingen hejd i benen. Äntligen! Tugga tugga, trampa, trampa! Bra Evelina! hör jag bakifrån. Det är en fin asfalts väg som slingrar sig mellan små byar, vackert!
Vi kommer till mountainbike orienteringen, Tony som ansvarar för banan delar ut kartorna och bjuder på mums mums, gooott! Det är superfina stigar, tekniska och roliga. Tobias blir reptilsnabb när det är MTB-O och far iväg som en oljad blixt med sina tre kycklingar efter sig i tät följd bakom sig. Vi börjar möta andra lag längs med banan, Heja! Bra kört! De har fått avkortat direkt till MTBO, vi hade lite längre, 3,5 timme dit. Hur många kontroller är det kvar? Kommer det bakomliggande lag? trampa, träd över stigen, lyft styret, upp med bakhjulet, rot, stor sten kommer, parera.
Efter Orienteringen får vi cykla direkt till TA 2 och hämta våra skor, vi har en glad stämning i laget!
Vi hämtar våra skor till nästkommande sträcka, ut från växlingen försöker Tobias göra en high five med en kille som är ute på sin morgonlöprunda, men lyckas inget vidare då killen höjer på ögonbrynen och ryggar undan och ger oss "va fan känner jag dig?!"-blicken!
Tobias bjuder på epilogen
/Evelina
