Vinst i AIM-Challenge Sälen

Den eviga frågan, vad ska man ha på sig? Även om det ofta är lite kallt när man startar är min erfarenhet att man alltid blir varm ändå. Så kortärmad tröja och armvärmare blev valet för dagen för att enkelt kunna anpassa efter temperaturen utan att behöva stanna och fixa en massa.

Det är som vanligt mycket folk vid starten och vi parkerar cyklarna en bit bort för att slippa trängseln när alla ska iväg samtidigt. Jag väntar sedan på att Tobbe ska komma springande med kartan.

Starten går, Tobbe kommer med kartan. Snabbt beslut, iväg till närliggande kontroll 6 för att köpa lite mer tid att planera.

Jag kör med kartan upp och ned och får rabbla kontrollbeskrivningar och poäng när Tobbe ropar nummer.

Vi susar snabbt ner för backen mot byn och kör raskt runt och plockar alla de kontroller som finns nere i dalen. Det är många vändkontroller och vi ser flera gånger John Andén och Marcus Wadell som vi på förhand bedömt som en av våra huvudkonkurrenter.

Vid kontroll 41 lämnar vi cyklarna en stund och springer upp till 40 och tillbaka.

Det är ganska backigt och när vi hoppar av cyklarna vid 31:an och springer en kort bit känner jag att det börjar kramprycka lite i benmusklerna. Det är dock inget som märks när vi cyklar. Vi tuffar på och stöter på John och Marcus igen vid 28:an som då kommer från ett annat håll vilket får oss att fundera lite om de tänker ta vägen över fjället som vi tidigt bestämt att hålla oss borta från.

Strax efter att vi stämplat kontroll 24 är det tack och god natt. Jag får kramp i baksidan låren och lyckas med nöd och näppe krångla mig av cykeln och trillar ihop på marken samtidigt som även framsidan på låren också de låser sig fullständigt. Det har nu gått drygt fyra timmar och jag funderar hur jag skall ta mig igenom de resterande två timmarna på vår tilltänkte rutt som innehåller en del utmanande partier.

Efter någon minut lyckas jag bända ut benen och ta mig upp på cykeln igen. Som tur är har vi nu en relativt lång och plan grusvägssträcka framför oss. Tobbe bogserar i motvinden bort mot kontroll 22 som ett diesellok och jag försöker trampa ur kramperna ur benen.

Tobbe frågar(för en gångs skull) om min åsikt kring vägvalet till kontroll 17. Antingen cykla till 18 och släpa cyklarna över myren eller köra den potentiellt mediokra stigen från kontroll 21(och då missa nr 18). Jag vågar dock inte ge mig ut med mina krampande ben i myren så vi får helt enkelt ge upp nr 18, en kontroll som ger över 10 poäng. Vid kontroll 17 meddelar Tobbe att nu blir det ca 30 minuter allmänt stökig mestadels uppförsbacke till kontroll 13. Vi går och cyklar om vart annat och har här Void cycling-killarna hack i häl, de slutar sedan på andra plats bara några enstaka poäng efter oss, det var ju dock inget vi visste då även om de såg snabba ut.

Framme vid 13 ropar Tobbe glatt att det tog 30 minuter och ca 30 sekunder från 17 vilket innebar att han hade "hyfsat" rätt i sin bedömning.

Nu börjar tiden sina och vi skyndar oss upp på andra sidan vägen till kontroll 12 och vidare genom obanad terräng innan vi kom fram till leden ner mot kontroll 9. 10:an fick vi tyvärr skippa trots att den i princip var inom synhåll då vi inte bedömer att tiden räcker till.

Vi kör vidare ner mot Gubbmyren och plockar 8 och 4 innan paniken börjar slå till på allvar, nu är det maxfart till mål som gäller. Jag säger till Tobbe att nu får han bogsera, han svarar bara att han inte ens orkar ligga först så jag får bita ihop och ta vinden upp mot Statoil och vidare mot målet. Trots att 5:an ligger nära vägen vågar vi inte ta den utan kör rakt till mål. Efter en stark finish rullar vi in under portalen med hela 50 sekunder till godo till maxtiden på 6 timmar.

Sedan återstår bara den största nackdelen med att gå i mål sent. Alla andra ska stämpla ut före... efter 45 minuter är det iaf vår tur.

Även om vi har en bra känsla och valt en bra rutt så är det ändå en spänd väntan fram till kvällens prisutdelning. Våra insamlade poäng räcker i alla fall till seger trots krampattacken vilket känns väldigt skönt. Void cycling blir tvåa och John och Marcus blir trea.

Kul också att Pernilla Lagergren som var med oss och tävlade i Kina förra året tillsammans med Åsa Wallinder gör ett otroligt bra race och storvinner damklassen med så stor marginal att de även slår ALLA mixlag, något som aldrig hänt förut.

Just nu sitter jag inne med en lätt förkylning vilket även Tobbe har. Så vi hoppas att vara fit for fight till helgen när Tobias och Evelina skall gifta sig och även vara redo för AIM Challenge i Hemsedal helgen efter. Just nu är vi regerande mästare även där(i både herr och mix) vilket vore kul att kunna försvara.

För er som gillar AIM i Lindvallen kan jag verkligen rekommendera en tripp till Hemsedal!