Racerapport del 3: Spännande backar på natten med inlines, kall simning, spya.
Skribent Peter Gustafsson. Sträcka 6 och 7: Inlines och Trekking/coasteering, beräknade tid: +3h Verklig tid: 5,5h
Efter singoallaberget var det dags för den långa inlinessträckan. Innan tävlingen hade vi räknat med att mörkret skulle komma på coasteeringen detta blev inte fallet. Som tur hade vi våra petzllampor som har hyfsat lång batteritid. Den enda fördelen med mörkret är att man ser enklare om det kommer bilar i kurvor när man susar ner i backar mot en kurva, trots att man inte ser hur skarp kurvorna är. Sträckan var beräknad till 2 timmar för det snabbaste laget, det tog oss nästan 3 timmar, Sweco var 20 minuter snabbare och hade kortast tid. Än en gång saknade vi stavarna. Det fanns en hel del uppförsbackar som sög väldigt mycket kraft ur benen. I vissa backar försökte jag köra skate teknikträning i växel två utan stavar;-). Eftersom vi hade valt att köra utan stavar hade vi som taktik att Evelina hade en snodd på både min och Tobbes ryggsäckar för att dra med, sedan i nedförsbackar skulle hon kunna hålla i säcken för att våga hålla fart samt få hjälp med att bromsa. På denna sträckan ringde min och Tobbes ryggar in och sa upp sig på fläcken, de ville inte vara med längre. Det är oerhörd skillnad att träna inlines i två timmar mot att sprungit med dem i en ryggsäck i fyra timmar innan du åker. Känslan av sträckan är att det inte gick supersnabbt men jag tror de flesta kände så. Det var inte bara ryggen som tackade att inlinesen var slut utan även fötterna som fick stötvågsbehandling under längre sträckor på den dåliga asfalten. Sträckan slutade vid gearzone där vi lämnade inlinesen och fick flytvästarna, då var det dags för coasteering. I växlingen sa de att det var hög sjö vid simningarna.
Vi visste att det skulle vara två simningar och sedan löpning till TA2. Vi hade bra fart och humöret var glatt mot första simningen. Helt plötsligt viker Tobbe av vägen mot en vägg av ris och sly, hit ska vi säger han. Det är inte helt uppskattat, men säger Tobbe att hit ska vi så är det dit vi ska:-). Väl vid simningen slogs man av att det är kallt i vattnet.
Det är nu laget får ett problemet, då Tobbe blir kall och fryser ökar han tempot. Tänk er en understimulerad draghund som ska agera ledhund till en 90-årig gubbe med rullator. Som tur var fick han upp värmen efter den sista simningen och första kontrollen. -Nu kommer obligatoriska spyan. Tobbe stannar för att vända ut och in på magsäcken när han anropar hulken. Ett tuggummi senare är vi på väg igen, inte mer med det. Nu skulle det bara vara att springa till TA2, men när jag sneglade på kartan inser jag att det inte var bara. Tobbe frågade hur lång tid sträckan var beräknad jag svarade 1,5 timme, han sa lägg på en timma jag trodde totalt tre timmar, men som vanligt fick Tobbe rätt. Tack vare det kommande byte till cykel lyckades jag tränga undan de negativa tankarna då jag inser tiden kvar på sträckan. Det var en välkomnande syn när man såg flygledartornet och visste att här ska cyklas.
Nu ska Evelina ta er ända in till mål i morgon.
/Peter
