Baise Outdoor Quest Racerapport del 2 av Pernilla

Dag två - Montesuma måste ha emigrerat till Kina

"Målgången från dag etapp ett sent på kvällen till nattlägret."

Dagen kom att bli min tyngsta dag eftersom min kropp reagerade på något, om det var värmen, ansträngningen eller någon kinesisk bacill vet jag inte men det kom att påverka mig stark på löpsträckan.

Natten blev kort precis som Tobbe beskrev. Jag sov med underställ, buff och en ordentligt stängd sovsäck och kände mig ändå ruggig under natten, kanske jag borde ha börjat ana oråd redan då.

Starten gick klockan fem på morgonen och trots att det var lite kyligt på morgonen kändes det att dagen skulle komma att bli varm.

Det var becksvart när vi startade på cyklarna, fartvinden kylde lite och vi startade i ett moderat tempo, helt enligt plan. Vi visste att det skulle bli en lång dag, 12 mil cykel kanske inte låter betungande men om man lägger till 3300 höjdmeter, 30-35 graders värme i tuff terräng trillar timmarna iväg.

I varje korsning vi passerade stod en volontär och visade vägen, även på ställen där man omöjligen skulle kunna tänka sig svänga ner var någon placerad för säkerhetsskull, till det var det med en otrolig precision pilat eller med röda sidenband snitslat.

Solen gick upp och värmen steg snabbt, det var så varmt att man nästan fick panik. När vi äntligen kom till en vätskekontroll hällde vi vatten över oss för att få ner temperaturen för en liten stund. De kändes som vattnet avdunstade i samma takt som vi hällde det över oss.

Backarna tycktes aldrig ta slut, men utsikten från bergen är magnifik. Ofta tänkte jag, nu är vi på toppen men så svängde vi runt en kurva och bakom den fanns en ny stigning och efter den ytterligaren en. Uppförsbackarna följdes av några snabba utförskörningar och så var det dags att klättra igen. Trots det tycker jag att vi höll ihop sträckan bra. Vi minimerade antalet stopp och försökte att trampa på hela tiden.

"Många led hårt den här dagen. Bland annat slog den ut Petri i Team Halti som inte fick i sig nog med energi för att starta etapp 3. Stuart Lynch på bilden slet alla fyra dagarna med sjukdom och såg ut som han led hela vägen från start till mål. Hamish i Topedo 7 gick det så illa för att han låg utslagen hela raftingen och sov. Han fick sedan dropp av sjukvårdare den kvällen."

Cyklingen går mot sitt slut och vi växlar över till löpning tillsammans med två andra lag. Vi försöker växla snabbt och komma iväg, man blir alltid lite extra driven när man har lag runt sig. Men vi hinner bara ut på sträckan så är det dags för mitt första besök i buskarna. Ena laget försvinner iväg medan vi springer om det andra, jag sliter på men kroppen mår inte bra. Besöken i buskarna avlöser varandra och hela kroppen skriker nej. Laget driver på framåt men det går inte fort. Jag får vid ett par tillfällen stanna och hulka lite, följt av fler besök i buskarna. Sträckan går i huvudsak längs en flod med några passager över floden vilket svalkade skönt, banan viker även av upp på några höjder. Kilometrarna går långsamt, 27 km och 300 höjdmeter är inte så mycket men med en kropp som inte vill vara med är det en liten utmaning. Men laget visar här att det är ett riktigt lag. Inga sura miner, bara positiva kommentarer och dragvilliga killar. Jag blir glad när jag tänker på det nu efteråt, det är just därför det är härligt med multisport. Trots alla oönskade stopp lyckas vi hålla det andra laget bakom oss.

På slutet av sträckan passerar i över en bro och ett slags lagunliknande område öppnar upp sig, banan fortsätter genom ett stort odlingslandskap. Det börjar närma sig kväll men det är fortfarande mycket varmt, luften står stilla och luftfuktigheten är så hög att det blir svårt att andas. Det är fantastiskt vackert och jag tittar upp för kanske första gången på den här sträckan. Kroppen börjar kännas lite bättre och det lilla jag får i mig börjar stanna i kroppen.

Vi närmar oss växling med förhoppningar om en kul och lite spännande sträcka.

Den sista sträckan för dagen är beskriven som 10 kilometer rafting. Vi behöver bara bära ner båten till vattnet för att inse att det här kommer varken kommer bli spännande, roligt eller häftigt. Vattnet rör sig väl i den riktningen som vi ska men det är en lögn att säga att det strömmar. Rickard får vid några tillfällen gå ur båten och dra oss loss i den så kallade forsen. Vi paddlar på och tappar väl då och då drivet men Tobbe vill i mål så han manar på oss.

"Det var fler grundstötningar i stilla vatten än någon typ av forsränning"

Vi passerar i slutet av sträckan genom en häftig grotta och när vi kommer ut ur den är målet nästan synligt. Precis lagom till att solen går ner, 14,5 timmar senare närmar vi oss dagens målgång. Där möts vi av pizza. Underbart gott för en totalt tömd kropp.

Nu väntar en lång bussresa till hotellet, men det är en annan historia.

/Pernilla