Baise Outdoor Quest – Kändis för en vecka
Baise Outdoor Quest – Kändis för en vecka, ur Rickards ögon.
Vanligtvis är multisport en liten sport som varken syns eller hörs särskilt mycket. I Kina har dock sporten på något oförklarligt sätt vuxit sig stor. Staten arrangerar ett antal tävlingar varje år som sänds på tv och är proffsigt organiserade. Det är ett mysterium varför tävlingarna organiseras då endast ett fåtal kinesiska lag deltar. Men vi klagar inte, vem vill inte åka till södra Kina för att slita i värmen 46,5 timme?
På morgonen den 21 april startade jag en lång resa som började med tåg till Arlanda där jag mötte upp mitt lag, Team Outdoorexperten bestående av Tobias Öström, Pernilla Lagergren, Olof Solberg och jag, Rickard Norlin. Sedan bar det av mot Nanning i södra delarna av Kina nära gränsen till Vietnam. På flygplatsen ägnade vi några nervösa minuter åt att vänta på våra cykelväskor som lyckligtvis dök upp utan att ha blivit mosade av oförsiktiga bagagelastare
innan vi blev visade till en buss av tävlingsvolontärer.
Tight om plats även för de med kortast ben i laget!
I bussen satt fyra andra lag som hade väntat på oss i flera timmar, vi själva var mycket nöjda med att vara det sista lagat och därmed slippa vänta. Strax innan det blev mörkt började vi åka upp mot bergsstaden Leye där tävlingen skulle starta den 24:e. Ingen visste hur lång tid resan skulle ta och busschauffören kunde inte ett enda ord på engelska och volontären som åkte med hade ingen koll. Några fransmän trodde att det skulle ta 6 timmar medan ett annat lag var bergsäkra på att det var 10 timmar. Efter några timmar stannade plötsligt bussen mitt i en korsning och chauffören gick ut och rökte. Efter en timme fick vi reda på att han inte ville köra upp på bergsvägarna i mörker och att vi skulle bli tvungna att bo på hotell över natten. Vips så var vi incheckade på hotell och blev tillsagda att komma ner till lobbyn kl 7 morgonen därpå. I minibaren på detta hotell ingick en hel uppsättning med så kallade vuxenleksaker och vi misstänkte att majoriteten av gästerna på detta hotell endast hyrde ett rum för några timmar. Detta fick mig att misstänksamt granska lakanen innan jag kröp ner i sängen och somnade.
Dagen därpå fortsatte bussresan upp bland bergen. Vår busschaufför hade en förkärlek för
att köra om i kurvor och tuta mycket vilket gjorde det omöjligt att sova.
Framåt lunchtiden kom vi fram till Leye och blev tvungna att gå raka vägen till ”Race briefing” och lyssna på när tävlingsledaren läste igenom inbjudan. Eftermiddagen ägnades åt att pilla med utrustningen och ta en kort cykeltur på stan för att kolla att cyklarna fungerade. Nu förstod vi att man som lång, blod och blåögd svensk är ganska exotisk i Kina. Folk stirrade, det pekades och många kom fram för att ta kort med oss. Jag kände mig som en riktig rockstjärna.
Kvällen blev stressig då vi var tvungna att packa växlingslådor för de två närmsta tävlingsdagarna och vi kom inte i säng förrän efter 12 någon gång. Morgonen därpå var det dags att starta. Jag åt en portion frystorkat till frukost innan vi bussades några hundra meter till en gigantisk invigningsceremoni där det dansades folkdanser och några partipampar höll tal på kinesiska. Strax innan start började det regna och alla gator blev superhala.
Dag 1
Tävlingen startade med orientering där man fick splitta upp laget så att alla tog var sin kontroll. De andra sträckorna på tävlingen var snitslade. Jag skickades iväg mot en kontroll som låg på en bergstopp som man kom upp till via en lång trappa. Juniorhetsen slog till och jag sprang alldeles för fort upp för trappan vilket gjorde att min chicken curry-frukost satte sig oroväckande högt upp i halsen. Laget återsamlades sedan vid TA1 (TA står för transition area) för att påbörja en 25 km lång löpsträcka. Min mage låste sig under denna sträcka och jag fick inte ut någon energi i kroppen. Detta tillsammans med att sträckan enbart bestod av evighetslånga trappor gjorde att detta blev min svagaste del av hela tävlingen. I Mitten av sträckan passerade vi genom en ca 1,5 km lång grotta som kunde ha varit riktigt fräck om inte mitt huvud varit så segt. Vi var mycket glada att vi använda rejälare Petzl lampor då det var knepigt att hitta rätt i mörkret.
Efter 4 timmar ute på löpsträckan väntade 40 km cykling och sträckan började med 10 km utförs. I backen vaknade mig mage till liv igen och energinivån höjdes. Efter nerförsbackar går det dock nästan alltid uppåt igen och så blev det även nu. Tobias rygg drabbades av ett krampanfall men efter några minuter kunde vi rulla vidare. Vi var tvungna att släpa cyklarna några kilometer innan vi fortsatte på finfin
singletrack. Dagen avslutades med 32 km paddling i en sjö fylld av fiskodlingar. Vi paddlade i
tunga dubbelkajaker gjorda i plast, inte direkt racerlådor. Jag och Pernilla paddlade
tillsammans och jag kände mig stark hela vägen, all paddelträning har helt klart gett resultat.
Efter drygt 12 timmar avslutade vi dag 1 på en 14.e plats och började genast med att äta och
fixa ordning utrustning och mat inför dag 2. Sedan kröp vi in i våra tält för att försöka sova
några timmar innan starten skulle gå kl 5 på morgonen. Jag sov inte särskilt bra på
stenplattorna som vi tältade på och bredvid vårt tält höll någon på med att banka på en
lastbil hela natten.
Dag 2
Vi gick upp klockan 4 och åt frystorkad frukost innan vi använde en kinesisk toalett (ett hål i
marken). Sedan skickades lagen ut på en 12 mil lång cykelsträcka med ca 15 sekunders
mellanrum. Under de första två timmarna cyklade vi uppåt. Några lag cyklade om oss men vi
valde att göra vårt eget race och inte höja tempot, det skulle bli en lång dag. Cyklingen
bestod bara av backar och under dagen steg temperaturen allt mer. Jag kraschade i en
nerförsbacke och fick lite skrapsår på axeln och rumpan, lyckligtvis klarade sig cykeln
helskinnad. Efter 8,5 timmar i sadeln växlade ut på en 27 km lång löpsträcka. Alla i laget var
vid det här laget ganska sega och vi hade nog ätit för lite i slutet av cyklingen. Till en början
gick löpningen bra och banan var ganska platt. Efter kanske halva sträckan började det gå
uppåt och vårt tempo sänktes rejält. Pernilla blev dålig i magen och slog alla mina egna så
hårt tillförvärvade rekord i toastopp i skogen. De sista kilometrarna var platta innan vi kom
fram till dagens sista växling. I PM stod det ”rafting” på sista sträckan och vi var taggade på
att paddla fors och bli blöta. Tyvärr var vattennivån i floden låg att de få forsar som fanns var
pyttesmå. Det blev i stället 10 km mestadels plattvatten vilket går långsamt i en raftingflotte.
Det var mycket skönt att gå i mål precis innan det blev mörkt efter 14 timmar ute på banan.
Sedan åkte vi en lång bussresa med en galen busschaufför på små bergsvägar till ett nytt
hotell i staden Lingyun. Återigen blev det en stressig kväll som ägnades åt att packa lådor
inför två nya tävlingsdagar. Benen stelnade till och jag hade svårt att gå ner för trappor och
ännu svårare att sätta mig på toa. Kl 2 två på natten somnade utmattade.
Dag 3
Efter 4 timmar gick vi upp och satte oss på bussen för att åka till starten som skulle gå uppe
på en bergstopp där det odlades te. Även denna dag startades med orientering där man fick
splittra laget. Själva stareten var häftig med ett stort mediauppbåd och massor med
traditionella trumpeter. Orienteringen gick bra och vi påbörjade nästa sträcka med mycket
positiva vibbar.
Den positiva stämingen i laget blev ännu bättre när vi sprang igenom en by
där man hade gått man ur huse för att heja på oss. Nu väntade tävlingens längsta löpning på
27 km. Precis som alla andra sträckor var det många höjdmeter som skulle avverkas och
temperaturen låg strax över 30 grader. Vi lyckades hålla topplagen inom synhåll lång tid
vilket var motiverande. På något sätt hade mina ben återuppstått från de döda och jag
kände mig stark igen. Den positiva trenden höll i sig genom hela sträckan och ut på nästa.
Efterföljande cykelsträcka startade inte helt oväntat med 30 minuter stigning. På ett ställe
var vi tvungna att släpa cyklarna upp för ett mycket brant berg bara för att nå toppen och
inse att det var lika brant ner på andra sidan och att vi skulle bli tvungna att bära cyklarna
ner också. Inte direkt någon moralhöjare. En bit innan växling passerade vi ett kinesiskt lag
som vi lyckades hålla bakom oss på de 7 km löpning som förde oss till en flying fox. Detta är
ett repmoment där man drar sig längs ett rep över en ravin.
Sedan fortsatte vi med 4 km asfaltslöpning ner mot en flod där vi kajakerna väntade på oss. Jag var förvånansvärt fräsch och såg fram emot att få paddla 16 km. Paddlingen gick bra trots att vi fick paddla den sista timmen i mörker och vi nådde målet och nattvilan efter 12,5 timme. För en gångs skull fanns det inte så mycket att mecka med och organisationen hade satt upp partytält som vi kunde sova i. Detta gjorde att vi kunde lägga oss hyfsat tidigt efter att ha ätit och tvättat oss. Organisationen skämde bort oss med varmvatten, frukt och pizza vilket uppskattades.
Dag 4
Den sista tävlingsdagen började som den förra dagen hade slutat, med exakt samma
paddelsträcka fast baklänges.
Efter bara några sekunder i kajaken insåg jag att det luktade precis som en bajamaja dag 5 på o-ringen, någon hade uppenbarligen blivit mycket kissnödig kvällen innan. Kajaken drog även till vänster hela tiden och eftersom inga av kajakerna som organisationen står för har roder behövde jag kompensera detta genom att ta i mer på vänster sida. Att inte kunna paddla normalt slet mycket och det var en befrielse att kliva ur båten efter 16 km. Nu väntade 12 km löpning som till en början gick genom några magnifika grottor som måste ha haft en takhöjd på runt 50 meter.
Organisationen hade sagt att sträckan skulle ta 60 minuter terrängen var så tuff att sträckan tog oss 2 timmar och jag tror inte att något lag klarade sträckan på under 90 minuter. På slutet av löpningen började värmen påverka laget. Olof började drömma om öl. Drömmen gick i uppfyllelse bara några minuter senare då vi passerade två gubbar som satt och drack öl och Olof blev bjuden på en slurk. Tävlingens sista sträcka bestod av 37 km cykling. Växlingen blev komplicerad eftersom vi var tvungna att fylla allas flaskor med sportdryck och smörja de snustorra kedjorna. Ett
kinesiskt lag som vi paddlat om tidigare växlade ikapp oss och vi började cyklingen
tillsammans med dem. Återigen började vi genast att cykla uppåt utan att veta hur långa
stigningar som väntade oss. 37 km kan gå mycket fort eller mycket långsamt beroende på
terrängen och eftersom vi inte hade sett någon banprofil cyklade vi i blindo. De 37 kilometer
som väntade visade sig vara av den långsamma sorten. I den första utförsbacken kändes
plötsligt mitt backhjul pafft och när jag kollade ner kunde jag konstatera att det var
punkterat. Efter att ha stannat och skakat lite på hjulet trodde vi att vätskan i däcket lyckats
laga hålet, men efter ytterligare några minuter var luften på väg ur igen. Vi stannade och
började sätta i en slang. Platsen vi stannat på måste ha varit den varmaste punkten på hela
banan och medan vi stod still passerade två lag. Punkan, värmen och omkörningarna tog
hårt på laget och det gick segt när vi påbörjade ännu en klättring. När snitslarna ledde oss
bort från vägen och in på en liten stig som var för brant för att cyklas gick det ännu tyngre.
Stigen tycktes aldrig ta slut och frasen ”jag hatar kina” hördes flera gånger. När vi äntligen
kom fram till en riktig väg och kunde cykla igen bar det av neråt. Bara för att strax därpå
vända uppåt igen. Backarna var oändligt långa och solen stekte oss. Som tur är åt vi mängder
med Saltstick vilket hjälpte oss att undvika kramp. Jag hade inte en enda krampkänning på
hela tävlingen tack vare Saltstick. Ibland gick vägen neråt och vi trodde att vi passerat den
högsta punkten men varje gång cyklade vi bara ner för en kort backa innan en lång stigning
väntade. Så höll det på fram tills Tobbes GPS sa att det var 4 km kvar till mål. Först då gick
det neråt på riktigt. Först på en dammig jordväg och sedan på asfalt. Sista biten in mot mål
kantades av publik och jag fick Tour de France-feeling. Det där med att ”hata Kina” var redan
bortglömt. Efter en kortare men minst lika tuff dag gick vi i mål på tiden 7 timmar och 20
minuter. Den totala tävlingstiden var 46:32:54 vilket räckte till en 11:e plats.
I målområdet fick vi leka kändisar och vara med på massor med bilder tillsammans med
funktionärer och andra kineser innan vi med glatt humör åkte tillbaka till hotellet i Lingyun.
På kvällen var det prisutdelning och middag. Jag kände mig seg i huvudet och det blev inte
bättre av att sitta och försöka förstå vad vårt bordssällskap från Danmark pratade om.
Danska är enbart snäppet lättare än kinesiska. Dagen därpå hade vi en fri dag i Lingyun som
gick åt till att packa grejer och gå på stan. På kvällen gick vi och skulle köpa te. Vi gick in i en
tebutik där de satte oss vid ett bord och bjöd oss på te och oidentifierbart torkat kött. I
bakgrunden stod en tv på och plötsligt såg vi oss själva i rutan. Det blev stor uppståndelse i
butiken när de också förstod att vi var på tv. Ett långt inslag med multisport på kinesisk tv
klockan 9 på kvällen är inte illa.
Resan hem blev en extremt lång och tröttsam historia. Vi missade vårt flyg från Beijing och
fick vänta på flygplatsen i 12 timmar. Men som alltid glömmer man snabbt allt jobbigt och
minns enbart det roliga. Vår resa blev fantastisk och jag ser fram mot att åka tillbaka till fler
utmanande tävlingar. Kanske åker vi tillbaka redan i höst!
Vi vill tacka våra sammarbetspartners som gjorde det här äventyret möjligt.
Outdoorexperten som förser oss med förstklassig utrustning från sitt breda sortiment,
Cyclecomponents för cyklar och cykelutrustning, STC Kasernhöjden där vi blir starka och skadefria samt Saltstick som har räddat oss från kramp.
Mot nya äventyr
Rickard
