SM SILVER! Racerapport: Beast of Sweden del 1
Skribent: Olof Solberg Foto: Stuart McInnes/Beast of Sweden crew
Bussresor kan verkligen vara olika. Denna dag var det inte direkt stadsbussen till jobbet utan en buss lastad med förväntansfulla multisportare på väg från Växjö till Klavreström där starten av Beast of Sweden skulle äga rum.
Efter bussresan stoppade vi i oss frystorkad lunch för att ha bra energinivåer och inte allt för tomma magar när väl starten skulle gå kl 13.
Innan själva tävlingen startade bjöds vi på ett äventyrsmoment där en i laget(Peter) skulle klättra upp för en klättervägg på utsidan av ett torn. Vi andra tre fick ta trappan upp inne i tornet, gå över en luftig hängbro och sedan åka zip-line över till nästa torn.
Tävlingen inleddes med en kanotsträcka över några sjöar separerade av några olika långa lyft. När Tony tryckte på starttutan såg vi till att hålla oss längst fram i fältet för att slippa turbulensen som lätt får en ur kurs i de roderlösa kanoterna. Vi har ju paddlat en hel del acron-kanot och vet att kanoterna har ”en fart” och ska man köra fortare än så kommer man förbruka oerhört mycket mer energi. Det gör att det är väldigt svårt att paddla ifrån de andra topplagen. Vår strategi var därför att istället göra av med så lite energi som möjligt på den ”givna” farten. Över första sjön låg vi bekvämt på våg bakom Rejlers lag med Ola och Mats medan Peter och Evelina i sin tur åkte på vår våg. Efter ett snabbt upptag stämplade vi med mycket liten marginal tävlingens första kontroll som första lag.
Sedan uppdagades det första av två taktiska misstag i utrustningen… På den asfalterade lätt nedförslutande sträckan till nästa sjö kom flera lag och sprang om oss. De hade alltså kanotkärror vilket vi hade valt att köra utan. Anledningen till vårt val var att de flesta lyften inte var så långa och att det ändå tar en stund att spänna fast kanoten på vagnen och sedan ta av den igen innan sjösättning. Acron Limit är dock lite tyngre än den Martre vi har hemma och även om vi tog in på de andra lagen på de kortare/stökigare lyften så tappade vi oceaner av tid vid det längre lyftet(900m) på Outnorth och Sweco.
Vid ett kort lyft, eller kanske det klart kortaste med sin ca 3 meter låg vi precis före Jacob och Helen i Nordic Adventure. De valde att ta upp kanoten mellan några träd och just som vi sjösätter hör jag kraset av fiber som går av. Först tror jag det är kanoten som knäckts men sedan ser jag Jacob svära när han halar upp sin vingpaddel som nu bara har ett blad. Jag tycker lite synd om dom och vet hur bitter jag själv hade varit. Vi har dock med enkelpaddlar ifall det skulle bli mycket krokiga åar eller om vi skulle knäcka en paddel. Eftersom vi ändå inte tävlar i samma klass fattar jag snabbt beslutet att kasta upp min reservpaddel till dom så att de iaf kan ta sig vidare på ett ok sätt.
Efter ett tag hade vi iaf paddlat och lyft ikapp Outnorth och låg nu återigen bekvämt på våg och cruisade vidare mot platsen ingen i vårt lag såg fram emot. Det långa lyftet.
Jag och Tobbe bar kanoten på axlarna och när vi var framme och skulle lägga ner den sänkte Tobbe ner bakändan, allt vatten rann bak och resulterade i att han tappade greppet. När bakändan dunsade i marken orkade jag inte heller hålla i fören och tappade kanoten på mitt vänsterben. INTE SÅ SKÖNT!
Efter att ha paddlat några hundra meter till var vi framme vid badplatsen där sträcka två började och slutade. Upp med kanoten på land och på med inlines. Här var det dags att ta tag i nästa val som vi hade ångrat redan innan tävlingen startade, vi körde utan stavar. Innan vi åkte ner till Växjö resonerade vi lite såhär:
+Det är lättare/snabbare att åka inlines med stavar (framförallt i uppförsbackar och på dålig asfalt)
-Det är drygt och lite bökigt att springa omkring timme efter timme i skogen och bära på stavarna(vilket vi hade behövt göra på sträcka 4 och 5).
-Inlinessträckorna var inte så långa
-Oftast är inlinessträckor inte så väldigt kuperade.
I verkligheten såg det istället ut såhär:
+Sträckorna var kuperade, framförallt den andra inlinessträckan.
+Asfalten var på långa delar allt annat än silkeslen
+Löpningen på sträcka 4 och 5 var i huvudsak på vägar och lättsprungen terräng
Vi gjorde det bästa av situationen och åkte ändå på rätt skapligt trots avsaknaden av stavar. Vi passade också på att äta och dricka lite extra på denna sträcka då vi hade händerna fria. Sträckorna före och efter var ju båda paddling och där försöker vi att hålla ätandet på ett minimum för att inte ha en massa onödiga stopp när man släpper paddeln. Läxan lärd, gör inte avgörande antaganden på hemmaplan utan att ha all information.
Tillbaka vid badplatsen igen åkte inlinesen ner i ryggsäcken igen och kanoterna sjösattes på nytt. Efter lite inledande sjöpaddling bjöds det på riktigt fina åar, Tobbe uttryckte det som ”det här är ju lite som att paddla på stigar”. Mellan de två sista sjöarna skulle vi igenom en smal passage väl dold i buskagen. Tobbe var dock kurssäker som vanligt och vi körde rakt på och slank igenom ut på sista sjön. Där kunde vi se Outnorth och när vi klockade dom vid sista kontrollen var de ca 7 minuter före oss. Vi visste då att vi hade en väl förberedd växling på TA 1 framför oss där vi med all säkerhet skulle ta in en del av den tid som skiljde oss åt.
Imorgon kommer Tobias ta er med ut på nästa del av äventyret!
